Välkommen till KFUM Linköping

Åter Världen

Uppdaterad 2010-03-25

Rapport från introduktion innebandy i Ukraina 2009-09-08 - 2009-09-13

Deltagare

Nils Linderfalk Överledare, ledamot KFUM Linköping huvudstyrelse
Tamuz Hidir , spelare H1, studerar statskunskap, medverkat vid tidigare möten med representanter från Ukraina och talar ryska. Suppleant i KFUM Linköping huvudstyrelse och medlem i Linköping IBK styrelse
William Linderfalk, spelare H2, studerar barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet.

Tisdagen den 8 september

Avresa från Linköping City Airport. Fem tappra personer gick ombord planet för transport till Riga för byte. Eftersom det saknas utrustning i Ukraina har vi även detta år med oss klubbor och bollar. Dessa transporteras i toolbags som måste lämnas till specialincheckning.

Efter ett par timmars uppehåll i Riga är det dags för avfärd till Kiev. Väl framme möts vi av YMCA Ukraina. Vi åker nu bil in till Kiev för ett besök på YMCA Ukraine´s kontor. Kontoret är enligt min uppfattning lite av en svensk klubblokal för för en förening vilken som helst. Alltså, inget flashigt som man kanske kan tro att ett generalsekretariat ska vara. Vi träffar Viktor, generalsekreterare, samt hans medarbetare, Maria och Tanya. Vi diskuterar vad som hänt sedan förra årets besök och går igenom reseplaneringen för de kommande dagarna. Även detta år har vi lyckats tigga till oss klubbor och bollar från det internationella innebandyförbundet samt att KFUM Linköping bidrar. Vi har med oss cirka 50 klubbor och bollar och vi lämnar kvar ett 20-tal klubbor och bollar i Kiev. Vi har inte haft någon introduktion där ännu men de har hört från annat håll och vill pröva själva. Mat på en typisk inhemsk restaurang med massa olika lokala alternativa maträtter. Mycket gott. Kvällen blir fri i Kiev. Tamuz utnyttjar detta till att besöka sin morfar och övriga tar en sväng på byn.

Onsdagen den 9 september

Ledig dag. Vi blir upphämtade vid hotellet och transporteras till stationen för att lämna in väskorna . Efter detta är det en rejäl stadsrundtur till fots som väntar. Det är väldigt fint väder och vi traskar runt och ser många sevärdheter och avslutar med Moder Ukraina en gigantisk staty som står högt upp med en fantastisk utsikt. Statyn är lite lik frihetsgudinnan. Tåget går vid 12 på kvällen så kvällspasset blir att hitta en sportbar eftersom det är onsdagkväll med VM-kvalmatcher. Vi hittar en bar som visar Vitryssland-Ukraina. Häftig stämning. Efter matchens slut blir det tunnelbanefärd till stationen för att ta nattåget till Termopil.

Torsdagen den 10 september

Vi är framme i Termopil 7.00 och Alex (som vi träffade förra året) möter oss vid stationen. Taxi till hotell och därefter en promenad i staden. Termopil är en universitetsstad med cirka 200 000 innevånare. Staden ligger i västra Ukraina och är relativt modern enligt vår standard. På förmiddagen har vi ett teoretiskt pass med cirka 25 elever från en högstadieskola. Vi berättar om sporten innebandy samt även lite om Sverige och olika jämförelser mellan svenska och Ukrainska förhållanden. Tamuz får sköta det mesta eftersom det är väldigt få som pratar engelska. Alex pratar engelska samt en elev. Vi träffar även rektorn på skolan . Han har goda kunskaper i engelska så vi kan berätta en hel del för honom.

Efter lunch blir det ett praktikpass. Vi visar lite tekniska detaljer och basic skills men i övrigt är det spel som gäller. Vi lämnar ett gäng klubbor och bollar även här. Det var blandat killar och tjejer bland deltagarna och vår uppfattning var att alla tycke det var roligt. Reaktionerna gick mest i stil med, snabb sport, roligt, jobbigt. Vi träffar även fyra personer som var med i Dubno förra året. De berättade att de hade haft träffar under året och spelat innebandy och att de gärna vill lära sig mer och utveckla sina kunskaper. Det har alltså blivit ett litet embryo av förra årets besök.

Alex har planer på att vi ska kunna ha någon form av turnering på ett sportcenter inte så långt här ifrån. Centret är ledigt innan skolorna börjar och Alex vision är att man ska kunna få till några lag från Ukraina och att det kommer en svensk representation i lämplig ålder. Detta är något som vi får tänka på.

På kvällen tar Alex ut oss på en stadsrundtur och det slutar med pizza på ett café. Alex lämnar oss därefter och vi får tillsammans med vännerna som vi träffade i Dubno ha lite internationell samvaro.

Fredagen den 11 september

Efter frukost promenad till bussterminalen. Området kring bussterminalen kryllar av folk och det ser precis ut som i filmerna. Basarer och folk som ska sälja saker, tiggare mm. Vi tar farväl av Alex och sätter oss i en buss för vidare transport till Lutsk. En resa på cirka 5 timmar. Vägnätet i Ukraina förefaller inte speciellt uppdaterat de senaste åren. Liten buss, mycket folk på bussen, varmt och skumpigt gör att vi är ganska lättade när vi kommer fram till Lutsk. Även Lutsk är en universitetsstad i västra Ukraina med cirka 200 000 innevånare. Bussterminalen här inte lika avfärdsplatsen, mycket folk men inte så mycket handel och tiggare. Vi blir mötta av Roman och Victoria. Nu är det två deltagare på resan som skiner upp för dessa två pratar bra engelska vilket gör att vi kan kommunicera på ett annat vis. Det visar sig att även Roman var med i Dubno förra året och han och en kille till var med på Stadium Sportscamp i somras och tränade innebandy. Det var fler deltagare med från Lutsk i Dubno förra året och Roman har även dragit igång ett gäng killar som spelar innebandy regelbundet. Efter transport till hotellet blir det ett innebandypass. Deltagarna är blandade, dels några som var med i Dubno förra året och dels några helt nybörjare. Tjejer var och tittade på men de ville inte vara med och spela. Vi ser en utveckling sedan förra året på de som kunnat spela sedan sist. Man har haft tillgång till klubbor och bollar. Hallen vi tränade i var helt OK som underlag men för liten för fullplansspel. Efter spel blev det middag med våra vänner och därefter kaffe och kaka i YMCA-lokalen. Vi blir noggrant följda till hotellet efteråt. I denna YMCA förening var det relativt många som pratade engelska så kvällen var väldigt givande även för William och Nils.

Lördagen den 12 september

Ytterligare innebandypass under dagen. Denna gång lite yngre killar samt några från gårdagen som tycker att det är kul. Totalt sett är det en framgång. Ordföranden för hela YMCA Ukraina finns i Lutsk och hon vill att YMCA ska få igång innebandyverksamhet på skolorna i Lutsk men det saknas utrustning. Roman jobbar för att få fart på "sitt" lag. Med andra ord, intresset är på topp och det finns en potential att bygga vidare på något. Jag upplevde Lutsk som en mer "västerländsk" stad än de tidigare vi besökt, men det kanske beror på att de personer vi möte var mer engelskspråkiga. Hur som helst sen eftermiddag fick vi se en fotbollsmatch i Ukrainska Cupen. Sevärt. Fotbollsarenan höll en godkänd "40-tals" standard. Efter matchen promenad till stationen för att ta nattåget tillbaka till Kiev. Vi tar farväl av våra vänner och sätter oss på tåget. Denna gång fick vi en kupé, men saniteten på tågen är inte den bästa.

Söndagen den 13 september

Vi anländer till Kiev klockan sex på morgonen efter en inte allt för god sömn. Frukost i närheten av stationen. Toalettbesök inte gångbara här så vi i desperata rörelser tar vi oss in till centrum och hittar där en McDonald så med en andra frukost avverkas även toalettbestyr. Alla är trötta efter resan så det händer inte speciellt mycket på dagen. Vi gör lite proviantering och sedan börjar ackorderandet med buss och taxichaufförer för att ta oss ut till flygplatsen. Det finns inga särskilt fasta priser utan alla försöker lura upp oss efter bästa förmåga. Tamuz sköter dock förhandlingarna galant och efter en av de värsta taxifärderna jag varit med om kommer vi helskinnade ut till flygplatsen. Flyg till Riga för byte till Linköping. Efter en lång väntan i Riga kommer vi slutligen tillbaka till Linköpings flygplats.

Avslutning

Vi har även denna gång haft en otrolig upplevelse på det personliga planet. Vi har fått se en kultur och en vardagsbild som avsevärt avviker från vad vi är vana vid. Vi kan dock konstatera att det är stora kontraster i landet. Den västra delen som vi nu var i förefaller mer västorienterad och det är något bättre språkkunskaper.

Beträffande möjligheten att utveckla innebandy i Ukraina så kan vi konstatera att det fått ett visst grepp i Lutsk. Kan man fortsätta att sprida intresset i skolorna och i den lokala YMCA-föreningen så finns det hopp att det ska kunna växa. Med mer utrustning så går det förmodligen att komma in på skolorna. Nu vet jag inte hur det ser ut generellt men jag inbillar mig att standarden inte är speciellt hög.

Alex intresse för att få till en turnering på Sportcentret är intressant, men bygger på finansiering, både lokalt i Ukraina samt för resenärerna. Sedan är väl det så att intresset för Ukraina inte är jättestort lokalt här i Sverige.

Vi tackar det internationella innebandyförbundet och KFUM Linköping innebandy som bidragit med utrustning samt KFUM på riksplanet och YMCA Ukraina som bistått oss med reseplanering och delfinansiering. Övrig finansiering sker genom KFUM Linköping och KFUK/KFUM Östgötaregion.

För ett gäng glada resenärer

Nils Linderfalk