Välkommen till KFUM Linköping

Åter Världen

Uppdaterad 2010-04-04

Programfestivalen i Verkhovyna, Ukraina, 1-6/8 2007

Tisdag 31/7

Vi startade vår resa på Arlanda, och framför oss låg en vecka av total ovisshet. Vi var 6 personer från Sverige, exklusive vår ledare Jan Nissén. Emma, Pär och Nazanin från Linköping, Abbe och Selwan från Kristianstad och Gustaf från Umeå. Ingen visste egentligen vad vi hade att vänta, men alla var nyfikna på vad som skulle hända. Först väntade en resa bestående av flyg, flyg, buss, 12 timmar nattåg och 3 timmar buss. Men efter en lång och svettig resa så var vi framme.

Onsdag 1/8

Vi blev inkvarterade i ett jättefint hus, där vi svenskar fick hela övervåningen för oss själva. Det bodde en dam i huset som lagade mat åt oss och fixade så att vi skulle känna oss hemmastadda. Huset låg ca. 5min från själva festivalområdet. Emma var på ett möte med de andra ledarna, fick schema m.m. Sedan var det dags att träffa resterande deltagare på invigningsceremonin. Efter ceremonin presenterade de schemat och informerade om de workshops som skulle finnas att välja på under veckan. Det fanns bl.a scouting, handicraft och ten sing.

Första dagen i Verkhovyna var bra, men det var en trött svensk delegation den kvällen.

Torsdag 2/8

Idag var det Selwans födelsedag, och han firades redan på morgonen av samtliga festivaldeltagare. Vi sjöng för honom och han fick ballonger.

Sedan fick vi välja workshops, och det fanns mycket roligt att välja bland. Vi delade upp oss på hantverk, scouting och "gender issues". På hantverken fick vi göra tavlor av papper,stenar,snäckor mm och även testa på origami.

Efter att ha varit på workshopen, gick vi hem för att byta om för att spela basket med de andra deltagarna. Det visade sig vara riktigt roligt. Det blev aldrig bråk eller tjafs på planen, utan alla var trevliga och spelade rättvist. Vi delade upp oss, Sverige mot Ukraina, och vi vann matchen! Efteråt pratade och skrattade vi tillsammans, och hade en riktigt trevlig eftermiddag.

Efter en välbehövd dusch och kvällsmat, bytte vi om och gick till konsertsalen, där det skulle hållas en välkomstkonsert. Alla ukrainska regioner och länder fick presentera sig och sitt land på sitt eget sätt. Vi från Sverige sjöng "huvud, axlar, knä och tå", och hela publiken hängde med =) Selwan fick även motta fler gratulationer och presenter, bl.a en mycket fin skruvmejsel (!?) Efter allt var slut så började "discot". Mycket inhemsk musik och dans, men en ytterst trevlig kväll!

Fredag 3/8

Enligt schemat var fredagen program bergsbestigning. Man kunde välja på två olika berg med varierad höjd. Det ena var 800 meter högt och tog cirka 1 timme att gå upp för. Det andra berget var ett av Ukrainas högsta berg, och mätte hela 2028 meter. Vi hade blivit informerade om att detta höga berg endast fick bestigas av de som var fysiskt starka och hade regnkläder med sig =). Selwan hade bestämt sig för att testa på det höga berget, trots avsaknad av regnkläder, medan Gustav nöjde sig med det lägre. Resten valde såklart alternativet basket och shopping.

Klockan 05.00 gick Selwan upp för att ladda inför dagens hiking. Trött och lite sliten, men när dagen var slut ångrade han sig inte det minsta. Med ett flertal vilopauser för att kunna återhämta krafterna, gick vandringen som på räls. En väldigt häftig upplevelse, med hisnande vyer och gott bergsvatten. Ett flertal finna views som inte går att beskrivas, som måste upplevas på plats.

Gustav hade också en fantastisk dag i strålande solsken och glada människor. Spelet på basketplanen var som vanligt kul och bra!

Dagen avslutades med en överraskande inbjudan till en internationell middag för oss "utlänningar", på en typisk ukrainsk restaurang i staden. Det blev traditionell mat, dryck, musik och dans. En rolig dag och det var ett mycket trött gäng som gick i sängs vid midnatt.

Lördag 4/8

Dagen inleddes med att Gustaf var först uppe, han hade nämligen bestämt sig för att gå på den dagliga morgongympan. Kliver upp på darriga ben och märker att gårdagens festligheter gör sig påminda. För första gången under resan ligger molnen tunga över bergen. Vid platsen för morgonövningen syntes inte en själ. Efter ett tag dök två andra festivaldeltagare upp - ett par yngre flickor från Ukraina. På knackig engelska förklarade de att det även var deras första morgonövning denna festival. De satt och chilla i en halvtimme utan att lyckas uppbringa kraft för att själva styra upp någon övning. Sedan gick Gustaf hem och så var det med den gympan.

Frukosten bestod av något som liknade stuvad tortellini, eller möjligtvis ravioli - som vanligt dolt under ett berg av dill. Till detta serverades smörgåsar med lättkryddad korv och oliver.

Då det började regna fick vi låna paraplyer för att ta oss in till festivalområdet. Stora delar av den svenska delegationen valde självklart basket, medan Gustaf valde att gå in till konserthallen och titta på uppvisningar och shower av olika slag.

Sedan var det återigen dags för mat, och till lunch denna dag serverades potatissoppa med dill. Detta följdes upp av spagetti med ost, ketchup och majonnäs; observera att detta nog var den enda rätten utan dill!

På eftermiddagen stod Workshops på schemat. Vi valde samma workshops som vi gjort på torsdagen, och med scouterna fick Gustaf testa på "survival training" i spöregn. Scoutgruppen höll dock modet uppe med en stor brasa, te och gitarr.

Efter workshopen gick Gustaf tillbaka till stora konserthallen, där ha trillade in på en oannonserad föreläsning med Linda Jacobsen (USA), om hur man marknadsför KFUM. En mycket intressant föreläsning, med en mycket engagerad (!?) kvinna.

På kvällen var det återigen olika uppvisningar i stora konserthallen som gällde. Denna kväll gjorde Abbe ett mycket uppskattat uppträdande inför alla deltagare. Abbe ledde även allsången, när vi skulle sjunga för Jan Nissén som fyllde år. Vi fick även info om den internationella KFUM-festivalen i Prag nästa år.

Temat för dagen var C - Christianity. Detta var väl kanske inte svenska delegationens starkaste gren. Å andra sidan hade inte verksamheterna under festivalen i någon större utsträckning påverkats av dagstema, eller ens av festivalens tema: quo vadis?

Nazanin och Selwan var inne i byn och shoppade lite. Utbudet var något annorlunda än vad vi är vana vid. Gustav hade shoppat upp motsvarande ungefär 15 svenska kronor fram till sista dagen av festivalen, och då ändå inte snålat med utgifterna!

Söndag 5/8

Det märktes i vår lilla stad att söndagen är Guds dag. Man såg att folket var uppklädda och på väg till eller från kyrkan. Men detta stoppade inte vår festival från att rulla på som vanligt. Dagen började med gemensam frukost för oss svenskar och fortsatte med diverse sportaktiviteter och workshops.

Vi hade i gruppen bestämt att vi skulle inhandla en present till vår snälla värdinna som tagit så bra hand om oss under vår vistelse. Gustaf, Selwan och Nazanin tog på sig uppdraget att hitta något fint. Tyvärr blev det lättare sagt än gjort då det som sagt var söndag och marknaden var stängd. De letade desperat efter något som kunde vara passande, men utbudet var inte så stort denna dag. Desperata som de var bestämde de sig för att köpa en chokladask. Eftersom de inte kände till deras inhemska choklad så valde de helt enkelt det dyraste. När de sedan var på väg hem såg de att en affär de tidigare passerat, som då var stängd, nu hade öppnat. De rusade in och hittade en fin servis som de köpte till vår värdinna

.

När det så var dags för lunch var vi återigen samlade i vårt hus och passade på att överlämna presenterna. Vår värdinna blev mycket glad och förklarade genom tolken att hon tyckte väldigt mycket om porslin och sådant.

På kvällen när det var dags för middag bjöds vi på vin och choklad av vår värdinna. Hon hade även tagit med sig presenter till oss. Vi tjejer fick varsitt halsband och armband i trä, och pojkarna fick en inhemsk sak som liknade en klubba med taggar på. Senare gick vi ner till torget där resterande festivaldeltagare höll hus och som vanligt var det konsert. Då vi sett denna konsert varje kväll i snart en vecka bestämde vi oss istället för att gå ut och umgås tillsammans. Efter några skålar och många skratt begav vi oss av till discot, som denna gång hölls inomhus. Vi dansade en stund, och sa hej då till våra nya vänner, om vi inte skulle lyckas träffa dem nästa dag innan avresan. En mycket trevlig kväll att avsluta vår resa med.

Måndag 6/8 och Tisdag 7/8 -07

Så var det då dags att börja resan hem. Vi åkte ca. kl 11 med buss från Verkhovyna och alla tyckte nog att det skulle bli ganska skönt att få komma hem ändå.
Vårt första stopp blev på en helt nybyggd skidresort, inte långt från vår lilla by. Där fick vi åka upp i liftarna, som även hade öppet nu under sommaren. Sedan stannade vi på en liten restaurang och åt lunch. Väl framme i Ivano-Frankovs var det då dags att återigen hoppa på vårt favoritnattåg och fortsätta resan hem. Det första vi gjorde när vi så kom fram till Kiev, var att söka upp McDonalds och äta en utsökt frukost. Efter idel måltider med smak av dill, var dessa hamburgare mycket efterlängtade och en godare frukost får man leta efter. Sedan var det dags för sightseeing i Kiev, vilket visade sig vara en mycket vacker stad. Många monument finns resta i staden, för att hedra alla offer vid de olika krig som ägt rum i landet. Den gamla delen av staden ligger väldigt högt belägen, vilket gör att utsikten över resten av staden är magnifik.

Flygningarna hem till Sverige flöt på bra och alla var mycket trötta, men glada när vi så till slut, efter 1,5 dygns resande, landade på svensk mark igen. Vi sa hej då till varandra, och lovade att träffas i Prag år 2008!

     

Reflektioner

Det finns väldigt många intryck och upplevelser att reflektera över från denna vecka.

Eftersom stora delar av den svenska delegationen ägnade mycket tid på basketplanen, blev det mycket prat om sport med de andra deltagarna. I Sverige är ju just idrotten en väldigt central del av KFUMs verksamhet, och vi var såklart intresserade av att få reda på hur det ser ut i andra länder. Vi fick reda på att det är väldigt få ukrainska tjejer som idrottar, och de få som gör det spelar antingen basket eller framför allt volleyboll. Tjejer är förbjudna att spela fotboll! Detta tyckte vi såklart var väldigt konstigt. Killar däremot spelar mycket fotboll, men även volleyboll som är en mycket populär idrott i Ukraina. Det märktes att de ukrainska killarna inte var vana vid idrottande tjejer, för Emma som spelar basket här i Sverige, fick många konstiga blickar första gången vi klev in i gympasalen för att spela basket. De undrade nog vad hon gjorde där, och ombytt dessutom! Flera av de ukrainska killarna hade säkert aldrig spelat med en tjej innan. Men matchen satte igång och snart tyckte de nog bara att det var roligt att ha med en tjej.

Det var stor variation på engelskkunskaperna bland ukrainarna. Fick höra att de lär sig engelska redan från första klass, men att lärarna är så pass dåliga att det ändå är svårt att lära sig språket. Engelska är det fjärde språket de läser i skolan. Det anses mycket viktigare med ryska och franska. I de flesta situationer fanns det alltid någon som var kunnig och villig att tolka till engelska för oss. I vissa fall fick vi förlita oss på teckenspråk och gemensamma ord. Detta fann vi dock väldigt charmigt i lagom doser. En häftig upptäckt, att det går att kommunicera förvånansvärt bra med endast enstaka ord och gester.

Vi hade alla olika förväntningar på veckan, men eftersom både Ukraina som land och den här sortens festival var helt okända för oss, så var det väldigt svårt att veta vad som skulle komma. Såhär i efterhand finns det ingen chans att vara besviken eller ångerfull över att ha åkt dit. Vi kom hem med en hel hög av fantastiska minnen av upplevelser och möten av olika slag. Att komma till ett helt nytt land och sedan kunna känna sig som hemma efter bara en vecka är en häftig upptäckt. Detta tack vare den gemytliga stämning och de fantastiskt givmilda ukrainare som hjälp och guidat oss under veckan. Det är ju också detta som är det svåraste; när man träffar folk som kommer finnas på näthinnan för alltid, men som man troligtvis aldrig mer kommer att träffa. Så är livets gång, människor kommer och går men minnena kommer alltid finnas där och förhoppningsvis kanske vi har tur att träffa några av våra nyvunna vänner i Prag nästa år, för dit vill vi! Tänk, om man har haft roligt i den byn där vi var, med 300 människor från YMCA, hur kul kommer då inte Prag vara när det är runt 7000 YMCA-medlemmar.

Vi från den svenska delegationen är mycket tacksamma över att vi fick chansen och möjligheten att upptäcka detta fantastiska land och underbara människor. På återseende!

//Pär, Emma, Gustaf, Selwan, Abbe och Nazanin